Text från Länsstyrelsen
Omkretsen i brösthöjd är 13 meter. I slutet av 1930-talet gjordes en noggrann utredning om Kvillekens ålder och man kom då fram till att den var 950 år. Det innebär att den vid det här laget har passerat 1000 år och sannolikt är landets enda tusenårsek.
Eken i historien
Rumskullaeken beskrevs redan 1772 av häradsfogden Magnus Gabriel Craelius i boken ”Försök till ett landskaps beskrivning”. Redan för ungefär 230 år sedan kunde man stå inuti trädet och använda det som redskapsskjul. Craelius skrev: ”Wid den ryktbara digerdöden, och inom 150 år efter densamma, synes de största här i orten wäxande ekar först runnit up utur jorden, och finnes wäl ännu några som äro äldre, ibland hwilka en som ännu är färsk och står på Lieutnants bostället Norra Qvills ägor, är märkvärdig, emedan densamma är 22 alnar omkring bålen; hon är nu ihålig; och jag har själf åttonde, stått inuti henne; bönderna på bostället bruka henne anars, som redskaps skjul, att där uti, för wäta förwara årder, harfwar och häckar.”
Eken – bostad för många
Eken (Quercus robur) anses vara den organism som utgör livsrum för flest andra arter i vårt land. Det är egentligen inte så konstigt. Dess storlek gör att det skapas många olika mikromiljöer och den blir mycket gammal. Livsmiljöer som finns i gamla ekar är håligheter, olika stadier av död ved, den levande veden, rötterna, trädkronan med löv och ollon, den solbelysta stammen med skrevor och sprickor och den skuggade sidan av stammen med betydligt svalare klimat. I alla dessa miljöer lever olika arter. I håligheter i trädet bildas så kallad mulm. Detta är sågspånsliknande rester efter gnag, spillning, fågelbon m.m. Ekmulmen är hemvist för många sällsynta insekter. Det är främst lavar, svampar och insekter som utnyttjar eken som livsmiljö. Det är minst 1500 olika arter som är mer eller mindre beroende av eken. Merparten av dessa lever i och på öppet stående jätteekar.
Hitta rätt
Eken ingår numera i naturreservatet Kvill och ligger ungefär två mil NV Vimmerby. Kör mot Rumskulla från Vimmerby eller Mariannelund och sväng mot Norra Kvills nationalpark. Härifrån är vägen skyltad fram till eken. Parkering med toalett finns intill reservatet och gångstigen fram till eken är tillgänglighetsanpassad. Det finns rastbord intill eken.
Kom ihåg
Eftersom många besökare klättrade i trädet, vilket ledde till skador, är det sedan år 1998 inte tillåtet att komma närmare eken än fem meter. Det spännband som sitter runt eken är ett sätt att hindra trädet från att fläkas sönder.
