Lingon

Lingon är ett ris med vintergröna läderartade blad och röda bär. Bladen har nedböjda kanter, översidan är glänsande grön och undersidan blekgrön med glandelprickar. Lingon blommar i maj-juli, blommorna är klockformade, vita eller ljusrosa och sitter i klasar. De blanka och klarröda bären mognar i augusti-september.

Lingon brukar ofta förväxlas med mjölon (Arctostaphylos uva-ursi), som också har vintergröna läderartade blad och röda bär men skiljs genom sitt mer mattformiga växtsätt, blad med platta kanter och blommor som är urnformade. Man kan också påträffa hybrider mellan lingon och blåbär (V. myrtillus) men sådana är mycket sällsynta.

Utbredning. Lingon är vanlig i hela landet och växer oftast på torr och mager mark som hedar och hällmarker, men är även vanlig på annan skogsmark. Den är en av karaktärsväxterna i hällmarkstallskogen som är en typ av hedtallskog. Första fynduppgift är redan från medeltiden (Nordstedt 1920).

 Användning. Bären används till dricka, sylt och gelé. De behöver inte konserveras då de har lång hållbarhet på grund av sin höga halt av bensosyra. Trots att motsatsen ofta anges i litteraturen är C-vitaminhalten i lingon låg. Förr såldes bären, Baccæ vitis idææ, på apoteket som bland annat febernedsättande medel.

Etymologi. Artnamnet vitis-idaea betyder 'vin från berget Ida'. Svenska namnet lingon är besläktat med ljung och syftar troligen på växtplatsen, då lingon och ljung (Calluna vulgaris) ofta återfinns tillsammans (Odhner 1963).
Text från den Virtuella floran